I måndags, 4 september, gick vår vän Fredrik Karlsson bort.
Idag lördag, 9 september, spelar vi klubbmästerskap och har prisutdelning med grillbuffé.
Vi samlar oss och med hjälp av Stellan håller vi en minnesstund innan vi spelar KM.
Fredrik vår vän
Vi saknar dig, två veckor sedan spelade vi tillsammans, idag måste vi spela utan dig.
För många av oss så vill vi spela när vi mår bra, när vi kan göra bra resultat och tycker tråkigt att spela när vi inte har de bästa förutsättningarna.
För dig var det annorlunda, du spelade i din sjukdom, för dig något djupare, inte bara 36 banor eller en bana i taget, det var något mer, en gemenskap och ett djup. Du kämpade och var sjuk, men inget du gjorde stort väsen av, du tog inte stor plats, men humor och leende fanns i dig. Vi önskade mer, tacksamma över din vänskap, vår gemenskap, du prestigelös och en god vän, du gav mer än du tog. Många har du hjälpt och ställt upp för, själv krävde du inget. Du tyckte det var roligt att vara här även när du mådde som sämst, när jag frågade hur du mådde, inga stora ord, svarade ”man kämpar på”.
Arbete, vänner och minigolf, hörnstenar i ditt liv.
När vi idag spelar vårt klubbmästerskap tar vi det med oss, vårt spel mer än några rundor, det vi har är större än så, kan du kämpa så kan vi, må vi ta vara på vårt liv och vår gemenskap.
Du vet väl om att du är värdefull att du är viktig här och nu, att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.
Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag, var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.
Som en fjäril som lyfter från blomman,
som en fågel som lämnar sitt bo
söker själen sin väg mot det höga,
så har jag hört, så har jag lärt.
Är det sant, så vet du det nu.
Här är jag, var är du?
Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag, var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.
